Halo: Reach-bilder.

Ign har fått tag på ett gäng bilder från Bungies nästa Halo-spektakel Halo: Reach. Inte mycket information har läckt ut om släppet än, så det var i princip det första jag sett från Reach förutom trailern som premiärvisades på Spike Video Game Awards. Jag såg inte VGA, men enligt Angry Joe sög showen bollar, så jag tror inte jag missade så mycket.
I alla fall, lite nya screenshots har dykt upp, så jag tänkte kommentera lite runt dessa.

















Halo: Reach heter just Halo: Reach för att det utspelar sig på planeten Reach. Reach var den viktigaste av mänsklighetens kolonier, och när den föll för Covenants anfall var det ett hårt slag för folk och fä. Spelets utlovat mörkare atmosfär (samma sak sades dock om ett visst annat spel) tycker jag märks här. Ingenting i Halo 3 liknar det här, och det ger lite hopp inför Reach. Jag tappade lite av min tro på spelet efter ODST, men ju mer jag får se, desto bättre verkar det.















Någonstans på the internets läste jag också att Bungie satsar på en otäckare version av The Covenant i Reach, något som man även kunde ana sig till i slutet av premiärtrailern. Fienderna i Halo har väl aldrig varit skräckinjagande direkt, men det skulle heller inte ha funkat inom ramarna för dom gamla spelen. Är den här bilden något att gå efter verkar Bungie vara på väg dit dom påstår.














Ett par nya fiendetyper ska tydligen också slängas in i Reach, vilket fan var på tiden (engineers i ODST var inte fiender, dom var svävande ananaser). Det här lär vara en av dessa, och det ser ut som någon form av farfars-jackal. Dom ser förbannade ut, och gömmer sig inte bakom sköldar som jackals brukar. Bitches.















Var bara tvungen att ta med den här bilden också. Jag vet inte vad fan det där ska likna, men det är tveklöst det fulaste fordon som har skådats i Halo-universumet sedan strykjärns-stridvagnarna i Halo 2.

















I Reach spelar man enligt vad jag luktat mig till som en Spartan III. Jag är ju der über-geek, så jag vet vad det är (Ghosts of Onyx ÄR en bra bok, vad än folk säger), men Spartan III säger nog inte många så mycket. Ska inte rota med det här, men Master Chief är en Spartan II, liksom killen i hjälmen med den fina skallen på på bilden. Spartan III´s är lite av en budgetversion av Spartan II. Allt det här kommer förhoppningsvis förklaras i spelet. Om spelet kommer ha någon form av squad-system, köra på ett fungerande en-gubbe-i-taget-grepp eller om resten av gruppen bara kommer vara NPC´s lär vi får se. Men inte ODST en gång till, tack.

Jag skulle kunna säga saker om grafiken men jag tycker inte man ska börja kommentera sånt så här tidigt. Spelet är inte ens i beta-version ännu, så mycket kan komma att ändras. Reach ser dock ändå helt ok ut redan, och förhoppningsvis kommer det bli ännu bättre. Det ska bli intressant att se vad Bungies nya spelmotor kan åstadkomma.



Det fanns ett par bilder till, men inget särskilt intressant. Visserligen kunde man skymta ett par nya vapen, men sånt har en förmåga att vara förändrat när spelet väl släpps.

Jag borde egentligen ha gjort en reviderad version av min ODST-text, och kanske gör jag det. Men jag kan säga redan nu att min syn på ODST har förändrats, och inte till det bättre. ODST bidrog en hel del till att jag slutade se fram emot Halo: Reach, helt enkelt för att det kändes som Bungie sa en massa saker som inte stämde särskilt väl med verkligheten. "Jävla typer" började jag känna, och så känns det än. Lite för självgoda herrar och damer har jag fått intryck av.
Halo: Reach börjar kännas lite roligare nu, men innan mer information finns att tillgå eller betan har startat kommer jag ha rejäla skeptiska glas i mina glasögon.
För övrigt är jag grymt mycket snyggare utan glasögon, men då ser jag inget så jag kan inte uppskatta vilken kaka jag är. Bara att välja.

Jag kom precis på att jag inte behöver göra en uppdatering av mitt ODST-inlägg eller skriva ett nytt. Jag kan lika väl gå och skita;l Angry Joe, återigen, säger allt jag vill ha sagt och lite till.

Bäst för er det.

Project Natal... Varför?

Såg den här videon för ett tag sedan på Screwattack.com. Jag gillar den verkligen, jag tycker den är på gränsen till lysande satir. Precis som mycket annan satir innehåller den antagligen en smula av skaparnas egna åsikter om Natal och Microsoft i stort, och det var nog det faktumet som sparkade igång den ganska heta debatt som försiggick i kommentar-sektionen där ett tag. Vissa ansåg att Screwattack sparkade på något som ingen riktigt vet vad det egentligen ens är än, vissa ansåg att videon endast ska ses som humor och vissa bara tyckte inte särskilt mycket alls.
Jag är själv inte mycket till kommentar-människa, lika lite som jag är en forum-människa. Jag tycker helt enkelt att det är ett alldeles för långsamt och omständigt sätt att föra en meningsfull konversation på. Jag kan lämna en uppskattande kommentar ibland, eller ställa en specifik fråga av typen "Min chinchilla har tuggat av min nätverkskabel. Vad gör jag?" på något forum, men längre än så sträcker jag mig aldrig. Jag har försökt, men alltid tappat intresset och glömt bort alltihop.
Dock verkade den här lilla filmen verkligen få igång människor, och jag började faktiskt också fundera över Natal och vad det innebär för Xbox 360 som konsol och vad det säger om vart industrin är på väg.

Natal är enligt vad jag har förstått någon form av hybrid mellan en wiimote och en eye toy (den där ruttna gamla kameran till PS2), fast mer avancerad och framtidig. Ni kan se lite mer här.
Varför gör Microsoft det här? Xbox 360 har redan en stor publik, och det är en publik som till stor del består av människor som spelar mycket TV-spel, och är engagerade i sina spel, vilket ger konsolen en stadig bas att stå på, och som nästan garanterar höga försäljningssiffror för många spel som släpps. Så återigen: varför? Svaret är ganska klart, tycker jag. Varken Microsoft eller Sony har lyckats dra till sig den delen av publiken som är störst idag, nämligen dom så kallade casual-spelarna; människor som spelar lite då och då, kanske river av lite lättsammare grejer på förfesten eller vill ha spel som inte kräver djupare engagemang. Naturligtvis finns det undantag i Wii´s bibliotek, som Zelda: Twilight Princess och Metroid Prime-serien, men dom är som sagt undantag. Jag tror att Microsoft och Sonys konsoler kan verka lite skrämmande för människor som aldrig sett spel som en speciellt seriös hobby. Gears of War, COD och Killzone är knappast speciellt lättillgängliga titlar, och knappast heller vad en casual-spelare vill ha (eller vill dom det, dom vet det bara inte än? Kanske). Nintendo visste det här, och gjorde därför Wii till något helt annat än både Xbox 360 och Playstation 3; ett lättillgängligt alternativ för alla som inte visste och inte ville veta vem Marcus Fenix är. Visst har både PS2 och 360 sina mer familje- och casualorienterade titlar, men dessa kan på intet sätt sticka upp mot gigantiska schabrak som Wii Sports Resort eller Wii Fit. Wii Fit är väl inte ett spel egentligen, men det passar ändå här. Både Sony och Microsoft ser naturligtvis en enorm vinstpotential här. Därav Natal och Sonys magiska pinne (jag vet INGET om vad den är, så jag ska inte uttala mig).

Även om Natal ska kunna användas i alla former av spel har jag svårt att se hur apparaten ska kunna ersätta en traditionell handkontroll i spel som Modern Warfare 2, Ninja Gaiden 2 eller Halo 3. Förhoppningsvis kan någon form av samverkan mellan dom två kontrollformerna uppstå, vilket skulle kunna styra upp en intressant upplevelse, men jag kan inte riktigt se det.
Nej, snarare är Natal skapad för att få Nintendos publik att emigrera, eller åminstone pendla till, mera Microsoftiga marker. Om teknologin fungerar, och jag har egentligen inte särskilt stora tvivel på att den kommer göra det, kommer Natal med stor sannolikhet utgöra basen för ett kommande utbud av casualtitlar. Se bara på dom spel som presenterades i introduktionvideon jag länkade till tidigare. Mer casual än så blir det inte. Bollar och brädor. Och en obehaglig unge, glöm inte honom.
Det är här åsikterna går isär en del. Enligt vissa är detta ett svek mot 360:ns kärnpublik, dom så kallade hardcore-spelarna. Dessa människor förväntar sig faktiskt någon form av lojalitet från Microsoft. Hur man kan få sådana ideér är bortom min förmåga att behandla information. Microsoft är ett enormt vinstdrivande företag; om det finns vinst inom ett område, så kommer Microsoft försöka bråka sig in där. Orsaken till att Xbox som varumärke ens existerar är för att MS insåg att det fanns pengar att suga åt sig på konsolmarknaden. Inget fel i detta; det är så företag fungerar och så länge spelen fortsätter hålla hög kvalité kommer jag fortsätta spela på min 360. För övrigt var inte säkerligen inte orsaken till den förlängda garantin på Xbox 360 ren snällhet, utan ett försök till skadekontroll. Ju sämre rykte konsolen fick, ju färre enheter skulle den sälja. Genom att förlänga garantin fick MS tillbaka åtminstone lite trovärdighet och goodwill-kapital, även om det samtidigt var samma sak som att erkänna att kvalitén på en 360 var och är långt LÅNGT under par. Hur som helst. Hardcore-folket ser Natal som ett svek och ett brott mot naturen. Man vill inte ha fler casualspelare som trängs och knuffas. Man vill ha sin 360 för sig själv. Den ska vara för oss, inte dom. Bort med dom.

(Som ett litet sidospår kan jag nämna att det här påminner mig om när dom tre sista kartorna släpptes till Halo 3 matcmaking. Jag satt och spelade en match på Citadel, när någon sa ungefär "You know this map was made for pro´s right? Normal people should´nt be allowed to play it." Äcklig inställning at it´s finest).

Min åsikt, och en del andras är en annan. Jag tror att visst, om Natal blir en enorm framgång och flödet av casual-publik ökar med 240% kommer butikshyllorna (jag vet att nästan ingen handlar i butikshyllorna längre, men det låter bättre än internetbutikslagren) fyllas till brädden med kassa Wii Sports-kopior och dylikt. Men det behöver inte vara dåligt. Jag tror dock inte att utvecklare som Infinity Ward, Bungie eller Epic kommer börja göra sina spel mer lättillgängliga bara för att det går. Snarare kommer en större skara 360-ägare betyda att antalet spelare som vill spela spel som Gears of War också kommer öka. Människor har en förmåga att bli intresserade av nya saker har jag märkt. Bara för att man köpte ett bundle pack med en 360, Natal och Na-tennis betyder det inte att man inte kan börja spela andra spel också. Jag tror att ett större antal 360-ägare bara är bra.
Jag kan dock förstå det andra argumentet också (dock inte delen om MS lojalitet till spelaren). Det är en äcklig tanke att spelserierna man älskar helt plötsligt skulle förvandlas till lightversioner av sig själva, med viftande och skuttande. Men det är en risk jag tror är liten. Se det så här: Xbox 360 har sålt typ 16 miljoner enheter. Jag hittade inga bra siffror för totala antalet ex. sålda, men Modern Warfare 2 sålde runt 7 miljoner ex. på mycket kort tid. Så om Natal blir en framgång, och antalet 360-ägare ökar till säg, 22 miljoner, kommer antagligen försäljningen av ett eventuellt MW3 bli minst lika bra som föregående släpp, om inte bättre. Och varför skulle ett spelhus INTE tillverka ett spel som har potential att sälja 7 miljoner ex.?
Men kommer någon att våga göra nya spel då, spel som inte bryr sig ett skit om Natal? Ja, det tror jag. Natal kommer vara ett tillbehör, inte en hel konsol. Det kommer fortfarande finnas en enorm mängd spelare som vill ha spel som Bayonetta och Mass Effect, och som vill spela sin spel med en handkontroll. Är Natal så bra som MS påstår kommer den slå hårt, och förändra synen på 360:n till viss del. Men mest kommer den bygga på 360:n och ge den ett parallellt sätt att spela som kommer tilltala nya spelare. Och det är bra.

När Wii släpptes var det faktiskt en liten revolution. Nintendo gick åt ett helt annat håll än Microsoft och Sony; man valde bort prestation och satte in något annat. Något som stora skaror av människor uppskattar, oavsett om dom var spelare förut eller inte. Självklart påverkar det industrin i sin helhet. Förr eller senare skulle dom två andra stora bolagen komma med sina versioner av vad Nintendo gjorde, och det enda man kunde hoppas på var att det inte skulle vara alltför uppenbara kopior. Förhoppningsvis är inte Natal just det, men risken finns. Kanske visar det sig att det bara blir ett enormt viftkalas, och att all den potential som verkade finnas rann ut någonstans på vägen. Hur man än ser på saken är det här något som kommer hända, för industrin är sådan. Gör någon något som säljer, kommer alla andra försöka göra det också. För alla vill ha PENGAR. Jag är inte så cynisk som det kanske låter ibland, men det är saken dragen till sin spets på något sätt. Spelhusen har passion, det har jag inga tvivel om, men konsoltillverkarna är på marknaden mestadels för att det finns vinst där. Därav Natal.

Jag ser fram emot Natal med någon form av skräckblandad förtjusning. En del av mig hoppas på det här, en del av mig vill se det brinna i helvetet. Det är väl den reaktionära biten av mig kanske. Hardcorebiten, om ni så vill. Hur det än slutar kan man vara säker på att saker som Natal onekligen är här för att stanna.

BTW!

Gillar du eller någon annan i din närhet någonting? Jag föreslår att du/ni klickar på länken här nedanför, det kommer leda er till någonting. Och ni gillar ju det, det sa ni ju.



http://www.myspace.com/whatareyouselling

Nu spelar vi: Zone of The Enders: The 2nd Runner

ZOE: 2ndR släpptes till Playstation 2 2003 av Konami. Det producerades av Hideo Kojima, vilket kanske inte är helt otydligt, då menyerna och även menyljuden är märkligt lika dom i Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, ett annat spel jag för övrigt försökte spela under pågående "trasig 360"-period, men fick ge upp på grund av att... det sög. Det sög kanske inte då, men nog fan suger det nu.
Hur som helst märks det mycket väl att ZOE: 2ndR är Kojima-relaterad även vad det gäller andra saker än menyer och sånt tjafs, men det återkommer vi till senare. En annan sak som jag märkte verkade viktig när jag kollade upp spelet är vilka som designade robotarna (det heter väl mecha egentligen, men jag kunde inte räkna ut hur man gör plural av mecha så det låter klokt. Mechas? Mechor? Mechs? Barbara Streisand? Så det fick bli robotar). Yoji Shinkawa heter till exempel en av dessa viktiga robot-gubbar. Vem är det? Ingen aning. Är det viktigt? Tydligen för en del människor. Så om någon läser det här och tänker "hur kan du INTE veta vem Yoji är?! Är du ovetande i allmänhet?" så är väl svaren "jag bryr mig inte" och "din mamma". Vidare nu.



Zone of The Enders: The 2nd Runner.

Del ett: En Dingo i rymden.


När Zone of The Enders: The 2nd Runner inleds befinner vi oss på Callisto. För er som inte visste det är Callisto en av Jupiters många månar, och består till största del av is och sten. Här utvinner man Metatron, någon form av ämne som används till allt möjligt. Jag har lite svårt att förstå hur det funkar, men tydligen är ett av dom mest mångsidiga ting som någonsin existerat. Det används till allt. ALLT. Antagligen piptobak också.

Hur det utvinns klargörs aldrig riktigt, men man använder sig i vilket fall av mechas (jag vet inte om det är en vettig pluralform av mecha, men det var den som lät bäst), en sorts robotkostym med en förare i hatten. Här introduceras nu vår hjälte, Dingo Egret (se bild nedan), mannen med ett av dom värsta namnen i spelhistorien. Han har dragit sig tillbaka hit efter vissa otrevliga händelser i sitt gamla liv, och försöker nu leva ett ärligt liv som någon form av gruvarbetar-robotförar-kille. Allt verkar funka bra för Dingo (Dingo..!), han snackar i spelets inledning skit med sina kompisar om någon sport (det gör man alltid på arbetsplatser), och är till synes i allmänhet nöjd med sitt nya robotförar-liv. Detta kommer dock snart att förändras. Oh ja, det kommer förändras, Dingo.
Ett skepp släpper av Dingos mecha på Callistos yta, och vi tar över kontrollen. Allt är vitt, snön yr, och det är som spelare faktiskt ganska lätt att leva sig in i situationen. Ensam på en ogästvänlig plats, helt beroende av artificiella ting för att överleva.
Det påminner mig en hel del om när jag gick vilse i Stockholm och tvingades ringa 118100 för att hitta skivbutiken jag letade efter. Hemsk. Jag vill aldrig tänka på det igen. Men tillbaka till Dingo (GAH!) nu.
Han plockar upp tecken på Metatron i närhet, och beger sig ditåt för att kika lite. Som spelare styr vi hans LEV (jag vet inte vad det betyder, antagligen är det en förkortning av någon futuristisk, sci fi:igt som Light and Easy Vasectomy) i tredje person och följer en pil som magiskt uppenbarar sig framför fordonet. Så småningom hittar vi ursprunget till det abnorma Metatron-värdet. En låda uppenbarar sig ur den drivande snön. Helt snöfri står den där, som en monolit under himlen. Dingo blir givetvis nyfiken och beger sig ut för att undersöka detta märkliga fenomen. Här får vi den första av MÅNGA animerade sekvenser, och dom är i allmänhet mindre bra, kanske man kan säga. Det är animé av ganska låg standard vi pratar om här; tänk TV3 en tidig lördagmorgon så är du i närheten. Karaktärsdesignen varierar från utomordentligt skitful men okej till skitful och lättglömd. Titta bara på emoluggen Dingo.

I den scen vi nu får se, tar sig Dingo in i den mystiska lådan och upptäcker att den innehåller en mecha av modell dödsmaskin; en så kallad Orbital Frame. Han förundras över detta en sekund, men avbryts av att hans kamrat vars namn jag glömt upplyser honom om att ett enormt krigsfartyg närmar sig. Dingo tror att detta fartyg tillhör BAHRAM, någon form av företag eller organisation eller liknande. Jag tror man vet vad BAHRAM är om man spelat första spelet, eller läst det sammandrag av den handlingen som finns att tillgå i The 2nd Runners startmeny. Jag vet dock inte exakt vad BAHRAM är, men det är ONT! och antagligen inställt på att spränga hela universum. Dingos kamratet, eller "pals" som han ofta kommer kalla dom framöver, hotas av detta skepp, så Dingo gör det enda vettiga: han hoppar in i sin nyfunna jätterobot och ger sig i strid med det enorma krigsskeppet från den ONDA organisationen.

Hur ska det gå? Kommer Dingo köra sig robot rakt in i containerdörren och orsaka skador på både sin kropp och stolthet? Kommer han pals att förvandlas till mosade cocktailbär i en OND drink? Eller kommer en episk strid att utspela sig, avbruten och följd av mängder av filmsekvenser och utdragna dialoger?

Nästa gång besvaras alla dessa frågor!

Saker som är på gång.

Uppdateringar är väl kanske inte min starka sida, men nu är jag här, så var glad för det.
Framöver är det lite olika saker på gång häromkring.

Vår Xbox 360 är på service (stor överraskning) på grund av en trasig laser eller trasig allt som finns. Dock har detta gett mig idén att spela lite gamla PS2-spel, och skriva om resultaten i någon form av "nu spelar vi"-stil. "Nu spelar vi" är kanske ingen jättekänd stil, och ska helst göras i videoform, men jag har ingen kamera, så om ni inte vill se en hel genomspelning av Silent Hill 2 förevigas med hjälp av en mobilkamera får ni vara tysta och äta era grönsaker. ÄT DOM!

Först på schemat är en omgång Zone Of the Enders: The 2nd Runner. Om ni inte vet vad tusan det är, så har jag gjort en film:










Förklarar allt, som ni ser. HIGH SPEED ROBOT ACTION! Jag kunde egentligen bara ha skrivit HIGH SPEED ROBOT ACTION och det skulle ha förklarat ungefär lika mycket som filmen, men... tja... Nu har jag gjort filmen, och det kan jag inte ändra på.

Så se fram emot det här för fan.

Annat som mals fram just nu är en genomspelning av Silent Hill 2 Director´s Cut som jag och Rosa gör. Även den kommer föräras någon form av text så småningom.